I stor utsträckning när man pratar om hälsa, idag, såväl som under många år tillbaka i tiden, så är det den fysiska hälsan som det talas om. Den psykiska hälsan hos människor, eller snarare den psykiska ohälsan, talas det tyvärr inte lika mycket om.

Att det är ganska så mycket ”hysch-hysch” kring psykologiska besvär av olika grad, form och nivå är något som inte bara i Sverige, utan även internationellt, är något som vi levt med under en lång tid. Sina psykiska besvär är på grund av detta inget som gemene man och kvinna vågar tala högt om – ofta inte ens med sina vänner. Forskning visar att medvetenheten om psykisk ohälsa har ökat, men attityderna och den sociala acceptansen för psykisk ohälsa har inte förbättras sedan 1990.

Varför det är på det här sättet kan man fråga sig, och det finns förmodligen fler än bara ett svar på den frågan. Dels eftersom det mänskliga psyket är ett sånt brett spektrum med många olika delar. Dels så skulle man kunna tänka sig att det handlar om något som är så svårt att sätta fingret på. Ett brutet ben kan du laga med skruvar och ett gips, en depression är svårare att bota – och vad är en depression? För att ytterligare förtydliga: smärtan i ett brutet ben är mycket lättare att förstå än det är att förstå hur någon med depression och ångest mår.

En sista tanke kring varför det är ett sånt ”hysch-hysch” kan vara den attityd som funnits med oss under många decennium där människor fått kämpa för att få ihop till mat och husrum. Okunskap om den psykiska hälsans blotta existens tillsammans med en attityd som säger något i stil med att ”man ska inte känna efter så mycket”, gör förstås att det skapas en nedvärderande syn på den som frivilligt eller ofrivilligt ”känner efter”. Därför är det viktigt att detta ämne lyfts upp till ljuset, dels för att fler ska kunna få hjälp att må bra, och dels för att förändra synen på psykisk ohälsa.

Välkommen till Psykologibloggen!